I dagarna var det 100 år sedan första världskrigets slut. Många böcker och filmer har gjorts med reflekterande kring om saker och ting hade kunnat utvecklas i någon annan riktning om mer information hade funnits tillgänglig. Hade liv kunnat besparas? Hade utgången varit någon annan. Idag har vi svaret.

Aldrig har människans tillgång till just information varit så stor som den är idag. Det finns inte bara stora kvantiteter av information- den är också extremt lättillgänglig och genom digitaliseringen sprids den dessutom blixtsnabbt. Många människor vet potentiellt väldigt mycket alltså. Så ger all den här informationen mänskligheten andra förutsättningar? Har vi  idag möjlighet att påverka vår samtid på ett mer effektivt sätt med alla denna information tillgänglig? Svaret är nej. Minutoperativt kan vi följa humanitära katastrofer, förföljelse, tortyr och mord på civila. Istället för handlingskraft och målmedvetenhet lämnas istället människor kvar i en vilsenhet, kollektiv ångest eller ilska och frustration över att vi vet och ser utan verktyg och makt att påverka. Trots all tillgänglig information är det istället strukturen för beslutsprocesserna som blir hindret. I tiden efter första världskriget behövdes en ny struktur byggas. Det kunde dock först göras när människor var redo för att identifiera de värden som samhället skulle vila på. (Och dessvärre tog det ett världskrig till innan framför allt Europa var redo.) Idag är vi på en liknande plats. Vi vet vilka problemen är. Vi har informationen. Och vi förstår att andra beslutsvägar och processer behöver till för att hantera dem. Men först behöver vi komma överens om vad som är viktigt och varför. Där pågår kampen just nu- politiskt och i samhället generellt. Vi är långt ifrån framme. Här kan Näringslivet och civilsamhället visa på ledarskap och driva den utvecklingen.